julviva

jag vill hemskt gärna flyga upp bland molnen. När jag var liten drömde jag om att få rädda en jättesöt pojke som gick på mitt dagis. Jag hoppades att en örn skulle komma och ta honom och sen skulle jag med mina vingar flyga ikapp örnen, ta pojken ifrån honom och sen skulle vi sitta på ett vit-rosa moln hela eftermiddagen och äta nyponsoppa med vispgrädde i. Tänk att jag ville sitta på molnen, har jag tänkt såhär på efterhand, de håller ju inte.

Sockervadd är sådär alldeles klistrigt, fastnar i gommen och gör så att man mår illa. Ändå måste man tvinga i sig en varje sommar, helst två för att kunna variera färgen. Där jag jobbade i somras var bästa tidpunkten på dagen runt kvart över sex när kiosken skulle stänga. Då ropade de ut på walkie-talkiesen att "nu stänger vi, är det någon som är sugen på något" och helt plötsligt (säkert på tre sekunder) stod där sju-åtta badvakter hungriga som tusan.

Jag gillade verkligen mitt jobb. Jag gillade till och med att städa alla trappor upp tillf fritt fall, att halka på en badtunna och få det störta blåmärket ever och att slå rekord i kassainkomster. Synd att det ligger så långt borta bara.

Det finns människor som är rädda för vatten, som aldrig lärt sig simma eller som aldrig skulle bada om det är mörkt ute. Jag tillhör inte dem.