jag kan bli så rädd

Blev ledsen förut. Läste ut boken Sara lånat mig, Innan jag dör heter den. Handlar om en cancersjuk flicka.
Och jag skiter i om ni vill läsa den och jag avslöjar slutet, sluta läsa här i så fall.
För hon dör. Hon tar ett sista andetag och hör hur hennes lillebror inte alls vill säga hejdå fastän hennes pappa säger åt honom att göra det.
Jag läser cancerbok på cancerbok. Jag förundras över människoöden, det faktum att det som skrivs är sant, att det händer världen över.
Är det något jag är rädd för så är det döden. Det finns nog inget jag fruktar mer.
Att dö ifrån människor som gråter omkring en, dö av smärta och sjukdom, gå mot det okända, kanske ett becksvart mörker. Eller att någon ska dö ifrån mig. Jag är nog orolig varje dag för att Bullen ska dö.
Jag klarar inte sådant. Jag kan inte tänka realistisk, jag hatar den delen med livet, att det är så jävla förutbestämt att jag en gång kommer dö. Jag vill inte.
Jag har så mycket att leva för. Och alla mina nära också. Fan
Så jag läste ut boken. Och hjärtat slog så fort att jag trodde att cancern skulle komma och ta mig bara för att jag läste om den. Så jag la båda händerna hårt på det tills det lugnade sig och så drog jag upp den orangea filten upp till hakan och somnade i soffan.
Jag hatar döden.
Det är nog därför jag vill tro. Vill vara religiös och tro på det finns något mer, en chans till, och en efter det.
Har dock inte hittat det jag tror på än, börjar bli lite stressad, ska man inte komma på det i tonåren?
Nu orkar jag inte oroa mig mer i kväll, nu ska jag äta tårta. I den finns inga spår av döden. Och inte i familjen annorlunda heller.

Kommentarer
Postat av: Evelina

Herregud, det måste vara en av de sorgligaste böckerna någonsin skrivna. Jag grät i timtal.

2010-02-08 @ 22:00:30
URL: http://postitperfection.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0