första dagen.

Jag grät över mina pommes idag som mamma och pappa bjöd på i lindvallen. Grät i baksätet. Gråter nästan nu. Jag fattade aldrig hur jobbigt det skulle vara att se dem åka, och att vara kvar. Att veta att jag har så sjukt mycket jobb framför mig utan att de är nära. Och nu tappade jag datorn i golvet så nu funkar inte photobooth, usch och jag kan inte lämna in datorn eller något nu.
Men jag måste skärpa mig. För ni skulle se hur fint det är här! Lägenheten är fantastisk och likaså mina rumskompisar. Så om jag bara klarar mig igenom introdagarna och vågar slappna av lite så kommer det nog bli superkul här uppe :)
Men än så länge är det tufft. Så jag ser ikapp julkalendern nu istället.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0