så som det känns när man gör något stort
Nu är jag arg på mig själv. Har klädångest, den mest löjliga (och vanliga?) ångest man kan ha.
Arbetsintervju. Hel och ren. Funkar inte i detta läge. Varför ens haka upp sig på dresscode? Jo för att man gärna gör ett gott intryck jatack. Favorittröjan och favoobyxorna passar inte ihop. Bara ben går inte för sig. Kavajen är för uppklädd. Hittar en bra combo - inser att jag kunde bära den i december och nu är det augusti. Får huvudvärk, tar en panodil. Lugn nu!
Djupa andetag och ett glas vatten gör mig redo. Ryggsäcken packad (önskar jag kunde ha skinnryggsäcken som jag vill få på onsdag med mig) med bok, iPod, kamera och några CVn ska jag packa ner i morgon, om jag minns. På fåtöljen ligger kläderna redo. Nästan precis de kläder mamma sa att jag skulle ta från början, jag lyssnar visst alltid på henne. I morgon blir nog fint, vilka kläder jag än har. Nu har jag krupit ner under lakanen och ska snart stänga ner spotify och datorn helt. Klockan sex går solen upp i mitt rum och yeah, see ya in GBG!
(det sista kändes så spänt så jag avslutar med en vacker bild från weheartit istället)
Kommentarer
Postat av: amanda
fastnade för inlägget måste jag säga. vet inte varför. tror det är sättet du beskriver allt på. i texten. nästan så att man blir nervös i magen själv och börjar leta rätt på saker som skulle passa inför en intervju. tror jag hjärtar ditt inlägg med "gilla"-hjärtat på bloglovin faktiskt.
det gjorde jag.
Postat av: julia.
åh, jobbigt läge. för jobbintervju är så svårt för man vill ju vara sig själv men man vet ju inte riktigt vad de vill ha...
re: och kojan var ju alldeles magiskt! förlåt att jag är så seg, men den var verkligen superfin:)
Postat av: ida
i love you. det kommer gå som smort, baby. :)
Postat av: juliak
jag gråter om du flyttar. så du vet.
Trackback
