julviva

alltså. Såg nyss 2012 med papi och Max. Den var sådär lagom förutsebar, lång och handlade om en katastrof equals jag brukar gilla. Och likaså idag. Men just nu har jag ballat ur totalt. Ligger i min säng, lyssnar på de sorgligaste låtarna jag kan och tittar upp i taket (in i datorn, men ja, ni förstår). Jag blir bara lite, alltså, fundersam. Jag dör om världen går under, för jag är en nobody. Fan va jobbigt. Sen är detta mitt sista lov också. Och snart tar jag studenten och alla sprids för vinden. Vissa kommer jag aldrig mer se i hela mitt liv. Från att ha gått i samma klass i tre år till - ingenting. Det blir svårt. Och så har jag kanske bara två år på mig också.  Fick lite panik nu.