julviva

en julia som kanske inte fattar hur lycklig hon är. jag tror jag är hög. jag dansar, jag skriker och så ser jag månen och börjar gråta för att den är så fin. förmoligen bara en massa känslor som åker virvelvinden.

snart blir jag upphämtad (!) av astrid och så hämtar vi de andra brudarna och drar till hammarö där eliten väntar med idol och chips.

elin förresten, henne älskar jag lite smått, undrar om ja sagt det.

åh, vänner.