julviva

det är det enda jag kan säga just nu. nej inte alls, självklart kan jag säga mer och kommer göra det också. stressade just som en galning och skrev ut min uppsats om stavgång och grejjer och fixade allt med packningen och så, trodde det var måndag imorn.
att få reda på att ( julia, det är söndag imorn /max) ) det imorgon bara är söndag och att jag alltså sitter här så himla ensam en lördagkväll var inte min favoritnyhet för idag.
italien var jättefint. jag orkar inte säga mer, jag vet inte om ja blivit knäpp. jag älskar att vara borta och det var bra nu med, venedig var bra. alla bagerier, alla båtar, min säng, min bok. allt var bara bra. jag är utsövd och så.
men ändå inte riktigt bra, förlåt. jag älskar mina föräldrar och lillebror och jag får dålig samvete när jag inte säger att ja är frälst över den här resan.
okej, ni har redan listat ut det. han är fortfarande borta och det är det som gör mig knäpp. jag är trasig och ensam. trodde jag skulle ha energi till hundra att ta tag i den här veckan och få den att gå fort, men icke.
jag ska i alla fall träna jättemycket den här veckan har jag planerat, det kommer gå som det alltid går när jag vill göra något, inte sådär jättebra va. men herregud julia, visa lite entusiasm till livet som du hyllar så fruktansvärt mycket. ja ja ja.
jag måste till druvan också i veckan, spela piano, plugga samhäll och matte.
lovar att det kommer ett roligare inlägg den här veckan. det måste bara vara så.