för många ord
| min blogg raderar mina inlägg. därför verkar vissa inlägg lite stela, because jag skriver om dem flera gånger. And I feel like I'm naked in front of the crowd Cause these words are my diary screamin' out aloud And I know that you'll use them however you want to (jag var tvungen banan) JÄÄÄÄÄÄVLA BAAAJS rent ut sagt. åt helvete med mig. mormor i helgen, och klättring med morbror, ska bli askul och se om jag kan uppnå mina drömmars mål och börja klättra, vore ju lixom skitcoolt. och tänk att säga: jo men ja sportar en del, klättar och åker vattenskidor! jag menar, vem faller inte för det? ;) längesen jag läste eller tittade på film, jag tror jag inte unnar mig själv tid. jag menar, hur mysigt är det inte att vara helt fast i en bok och inte kunn lägga den ifrån sig? Längtar till sommaren, då ska jag läsa varenda minut som jag är ensam. ÅÅÅH! tänk att få sätta på sig ett par ballerina skor och en stickad tröja istället för en tjock skinnjacka. det vore najs pommfritt det! redovisningshelvete imorn och jag är nervös som vanligt. löjligt. min högstadierädlsa är tillbaka, jag är inte trygg. jag trodde jag valde rätt, jag trodde SÄG skulle vara platsen för mig. men nu vet jag inte riktigt längre, men jo. det kan ju inte finnas något bättre, bara sämre. imorn äre sofia som gäller för min del. typ elva? ingen aning faktiskt, helvete. vet att det är på språk i alla fall, vilket imorgon betyder på en av föreläsningarna. blankt , blankt i mitt huvud. grönt grönt, gröna grässtrån med banansmak. vatten av silver och böljande vågor med sjögräs. ett hajgap hungrande för kärlek och kittlande skrik som ligger ensamt på ängen omgiven av blåklockorna som vissnat. är det jag som ska rädda världen själv? när purjolökar immar igen min frostiga familjekärlek och gör smulorna större i favoritfåtöljen. är det då jag som ska rädda världen själv? jag förlorar makten över mitt inre blod och trottoaren färgas röd och jag jagar och jagar efter något som inte finns, en osynlig vägg står i min väg. en illusion som ingen någonsin kommer förstå, en glassbomb fylld av strössel och ensamhet, en tavla som skriker "rädda mig" som alla förnäma rikemän skrattar åt och rättar till flugan och suger på pipan. är det då jag själv som ska rädda världen? |
Kommentarer
Postat av: sarabanana
du får. och du klarar everything! älska: "när purjolökar immar igen min frostiga familjekärlek" :)
Trackback
