somna.

inte visste jag att prestationsångest följde med överallt som en klibbig barnhand rädd för allt okänt.
livet är konstigt och ibland blir jag arg på att jag aldrig förvarnas om saker som händer.
solen skiner, himlen är blå och människor är lyckliga och samtidigt försvinner ett liv.
när man förlorar någon får man oftast frågan om man kände personen i fråga väl eller om man bara var bekant.
för mig spelar det ingen roll, tankar jag inte är van vid bubblar upp och framtiden känns plösligt så taskigt oförberedd.
Att leva i nuet är väll en konst inte alla hanterar, jag inräknad. Eftersom trygghet är en sådan viktigt del av mitt liv orkar jag inte lägga detaljer i andras händer.

det är lustigt hur känslan av att vara ensam inte skrämmer. Men jag mår bra trots allt. Jag är lite skrämd, lite skyggare än vanligt. Förstår inte var omogenheten och avsaknaden av ödmjukhet är hos människor jag möter.
Ändå har jag haft den bästa eftermiddagen, allt som en sommareftermiddag ska innehålla. Nu ska jag bara avsluta med jordgubbar, min deckare och några väl valda tankar innan jag somnar och väntar på att morgondagen ska komma.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0