läggav.
| jag borde inte ens skriva någonting. jag borde damn bara sova bort det onda och det jobbiga. drömma om din hud, dina födelsemärken över vänstra axeln och vara nöjd med det. men nej, jag är sexton år och har alldeles för mycket hjärnkapacitet som inte alls utnyttjas rätt. helt plötsligt måste jag också bli vuxen. veta vilket jävla induviduellt val jag vill ha och se till så att det är riktigt jobbigt att läsa och att det ger meritpoäng. det är för mycket allvar, för mycket ansvar. För mtcket vuxenvärld. ' Klart jag minns hur man drömde, när man var vuxen fick man ju göra vad man ville hela tiden? jag missade den tiden. jag vill inte missa det jag liv jag lever nu. tittade igenom min bilddagbok tre månader tillbaka. insåg att jag så desperat ville ha dig. jag skulle gjort vad som hellst. nu har jag dig. och jag slösar bort det med min lessenhet och mina frågor utan möjlighet att få svar. för eran skull borde jag, måste jag bli bättre. jag vet inte vad nästan steg är. om det är bup så är det pinsamt, mamma jobbar ju där och det känns konsigt att vandra in där. Som att hälsa på mamma på jobbet. max är hemma i alla fall. skönt som fan. mamma säger åt mig att sluta. det är ju faktist jag som är anledningen till att jag mår dåligt. prestationsångest säger sofia. jag ska packa nu. snart lämnar jag väggarna helt tomma. för ja ska bo närmare allt. jag ska träffa nya väggar som gör mig trygga. |
Kommentarer
Trackback
