tankar och trötthet

minns ni en komikers uppväxt - boken av jonas gardell som vi läste i svenskan när vi gick i ettan? jag minns den fast jag inte vill det tror jag.
jag minns thomas, vars tyska galna mamma ordnar ett kalas för att hennes mobbade son äntligen ska få vänner. jag minns hur tystnaden beskrevs, hur de andra skrattade bakom ryggen men var så trevliga när mamman var i rummet. men thomas, för honom gick det inte så bra. han slutade död. inann han började sjuan.
jag är inte självmordsbenägen om det var det som gick fram, nejdå. jag bara minns det för det gjorde intryck på mig.
på sommaren är jag på min stuga, på västkusten eller någon annanstan, oftast med min familj eller med johan som ny familjemedlem på sitt eget sätt. jag gillar det. mina prioriteringar går ut på att bli brun och att äta mycket jordgubbar, precis sånna krav skulle jag vilja följde mig hela tiden. jag är inte gjord för en massa stress, vilken människa är egentligen det.

nu är mormor här. hon är som en bästa kompis som tycker lika mycket om mat som jag och delar de flesta värderingar med mig. kanske gillar jag när folk passar mig, är lika :)
i januari åker jag till henne.

nu är jag trött. jag har mitt tända ljus på rummet och antar att det får ge mig lite äppelmoskraft till att fortsätta plugga. sen ska jag titta på leila bakar. sen ska ja sova, det har blivit en av mina hobbies nu.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0